Tänkvärda brev utses till månadens insändare och belönas med en Sportklocka.

Jag tränade mig frisk!
Hejsan ! Först och främst vill jag passa på och tacka för en kanontidning. Jag har prenumerat tidigare och ska nu ta upp prenumerationen igen. Jag skulle vilja berätta en historia kortfattat: När jag var 14 år fick diagnosen Bechstrew. Jag har tränat mycket sedan jag varit 7 år och framåt. Jag har hållt på med hästar i all utsträckning och fotboll. När min läkare sa till mig att jag hade denna reumatiska sjukdom så deppade jag ihop totalt. Min mamma har fibromyalgi så jag är väl införstådd på vad detta skulle betyda. Min läkare sa att min träning kunde jag bara glömma för all framtid och jag skulle aldrig kunna spela fotboll igen eller rida. Jag tog min läkare på orden och begravde mig själv under täcket i flera månader.

Från att ha haft femma i gymnastik så gick jag ner till etta, från att ha varit en aktiv tjej både inom ridsport som fotboll så struntade jag i allt och åt bara medicinen som min läkare så snällt skrev ut till mig mot smärtan. Jag lyssnade inte på någon annan än min läkare och drog mig bort från kompisar, skola, familj intressen och så vidare. Men efter ett drygt halvår så tröttnade jag på att ligga på sofflocket. Så jag beslutade mig för att läsa och söka så mycket fakta som möjligt om folk i min ålder som hade haft eller har samma situation som jag. Och jag kan säga så här: medicinering är INTE ALLT !!!!

Jag bestämde mig för att börja leva igen. I dag är jag 21 år och »frisk«. Jag tränar och mår utmärkt UTAN medicin. Jag har värktabletter för extrem värk, men med träning och en sund livstil så klarar jag mycket mer än tidigare. I dag är jag på gång att utbilda mig till hälsopedagog och med inställningen att motion, sund kost, sköna promenader och givetvis mycket kärlek är något som tar dig mycket längre genom en sjukdom än vad tabletter och depression gör. Kanske en tankeställare om vad motion, träning, kost och härligt liv i allmänhet kan göra med en kropp.

Många kramar Maria

Månadens Insändare

Gränsen är hårfin Hej och tack för en underbar tidning! Jag tränar gärna och mycket, både styrketräning, joggning, simning, spinning, ja allt som kommer i min väg. Träningen har varit en viktig del i mitt liv i många år och jag skulle vilja ta upp ett ämne som de flesta vet och kanske till och med har upplevt, men inte pratar om: gränsen mellan sund träning och »träningsnarkomani«. För denna gräns är både suddig och luddig, och svår att märka. Många tjejer som tränar befinner sig i gränslandet, jag är en av dem. Periodvis har jag varit långt över gränsen åt ena eller andra hållet. Detta kombinerat med ätstörningar. Men var går gränsen? När träningen tar överhand och den största delen av fritiden ägnas åt träning? När träningen blir ett måste? När man inte kan äta som man vill för att inte förstöra träningen? Gränsen till »träningsnarkonami« är nog individuell, men man måste känna efter och känna att träningen känns bra och rolig. Man måste äta rätt och ordentligt, och kunna unna sig lite gott ibland. Fitness Magazine är en underbar tidning när det gäller detta. I nästan varje nummer betonar i vikten av att vila mellan träningspassen, vikten av att äta ordentligt och vikten av att ha roligt när man tränar. Er tidning får mig att hitta balansen och hålla mig på rätt sida om gränsen! TACK! Mvh Maria

Var är det bäst att köra kickbox?
Hej Fitness! Jag vill börja köra kickbox eller aerobox. Frågan är om jag ska börja på en kickboxningklubb eller på ett gym? Jag vill endast köra detta och inte styrketräning. Måste jag ändå betala för allt om jag tränar på ett gym? Eller, ska jag hyra en personlig tränare som kan boxning?

Emelie

Hej Emelie!
Om du tränar på en klubb får du lära dig grunderna inom sporten och kan även välja fortsättningsutbildningar. Du tränar med samma grupp vid vissa tillfällen i veckan. Du blir medlem i klubben genom att betala avgift för kursen. På ett gym väljer du en klass som du kan gå på, det är ett likvärdigt träningspass varje vecka. Du utbildas inte på samma sätt i kickboxning som du gör på en klubb. På alla gym behöver man inte betala för allt, det finns klippkort. Kolla med träningsanläggningarna i din stad. Personlig tränare är ett bra alternativ, dock lite dyrare, se om det finns någon med de kunskaperna på något gym i närheten.

Red.

Forum Workhouse ger svar på tal
Hej! Som aerobicsansvarig på »klubben för inbördes beundran« känner jag mig manad att svara Sara på hennes insändare i nummer 06/07 av Fitness Magazine. Jag måste hålla med Fitness Magazine, »jag förstår faktiskt inte vad du menar?« För det första har ForumWorkhouse så vitt jag vet endast figurerat i Fitness Magazine vid ett tillfälle då en av våra instruktörer svarade på en enkätfråga.

För det andra vill jag helt kort upplysa om hur vårt medlemsregister ser ut. Vår yngsta medlem är för tillfället 5 år och vår äldsta 72 år. På aerobics-och spinningsidan erbjuder vi träning för alla, nybörjare som avancerad. Vi har inga speciella krav på våra medlemmar, vilket Sara antyder. Alla är välkomna till oss. Vi ser oss som ett komplement till alla andra träningsanläggningar i Lund. Mångfalden ökar bara kraven på oss anläggningar att bli bättre, vilket är bra för kunden. För det tredje undrar jag om Sara någonsin varit och tränat hos oss? Varför skulle vi inte ha roligt när vi tränar? Det är ju källan till energi för både våra kunder och instruktörer!

Till sist vill jag påpeka att ForumWorkhouse alltid har haft en hög standard på instruktörerna. Vi jobbar ständigt med utvärdering, utveckling och nytänkande. Flera av våra instruktörer är anlitade utanför våra väggar och arbetar professionellt med träning. Detta tror jag har bidragit till att våra kunder har blivit mycket duktiga och att vi har dragit till oss en hel del avancerade utövare. Utbudet på våra avancerade klasser har således kunnat utökas. Vi har ändå behållt våra nybörjar- och fortsättningsklasser. Om detta är att vara »hipp« (för jag vet inte?) så är inga gladare än vi på ForumWorkhouse. Då är vi gärna »hippast« i Lund.

Åsa Bjerkeby /Aerobicsansvarig ForumWorkhouse Lund