Shopping
Prenumerera
Artikeltips
Månadens:
Frågor och Svar
Instruktör
Insändare
Korsord
Mentala träning
Muskel
Tävling
GymGuiden
JobbGuiden
Kalendern
Mat- och Vintipset
Nyheter
Videoteket
Redaktionen
Tidigare nummer
Länkar
Partners

Första sidan

Nr 8 är ute NU!
Klicka här!
 
Fitness-Magazine.com - Sveriges största fitnesstidning på Internet!
 
 

Dorotka – öknens aerobicsdrottning

Text: Minna Tunberger
Foto: Joakim de Groot

Hon kör stentuffa klasser. Är dansant. Och ödmjuk som få. World Class stora aerobicsstjärna heter Dorotka.

Det var hösten 1999 som allting började på allvar. Dorotka Skurczynska, då 24 år gammal, var en av fem finalister som tävlade om titeln »Sveriges bästa aerobicsinstruktör « på utbildningsorganisationen S.A.F.E:s aerobicskonvent. Dorotka körde järnet och lyckades med hjälp av sin goda pedagogik och säkra utstrålning kamma åt sig andraplatsen.

Fakta

Namn: Dorotka »Doran« Skurczynska Ålder: 26
Familj: Mamma, pappa, föräldrar, pojkvän.
Bor: Sundbyberg
Yrke: Aerobicsinstruktör, platschef på World Class i Gävle, koordinator på World Class i Jakobsberg.
Intressen: Mitt jobb! Jag jobbar nästan jämt, och älskar det. Jag älskar också att handla kläder, vilket kan vara ganska belastande för plånboken. Spanska märket Mango är min favorit. Jag brukar handla deras kläder på nätet. Jag skulle vilja lära mig att sjunga också, men tiden räcker inte riktigt till.
Favoritmat: Polsk mat. Rödbetssoppa och polska piroger med surkål och svamp är mumsigt.
Favoritbok: Gudfadern är grymt bra! Men nu för tiden blir det mest tidningar. Självklart Fitness Magazine, men även modetidningar typ In Style, Marie Claire och Elle.
Favoritfilm: Jag älskar smöriga kärleksfilmer. Men bäst gillar jag Rocky-filmerna med Sylvester Stallone, jag gillar nämligen boxning. Annars är Primal Fear en bra film.
Bästa träningsminne: Min tid på Korpen i Gävle 96–99. Alla var så på, det var ett av de roligaste aerobicsgängen jag har varit med i. Vi hade en sån sammanhållning, vi höll ihop i två år och gjorde allt ihop. Det var ingen konkurrens emellan oss, vi stöttade varandra och showade. Det är den känslan jag försöker åstadkomma bland mina instruktörer på World Class.
Värsta träningsminne: Inget enstaka minne direkt. Men det är väl de gånger man kört en klass och inte varit närvarande, när man stressat mycket och haft problem i privatlivet.
Roligast med att vara instruktör: Gensvaret från deltagarna. Nöjda svettiga ansikten efter en klass är oslagbart. Det är fantastiskt att veta att många åker hela vägen från stan för att träna för mig, sådant ger motivation.
Så är jag före en klass: Nervös! Det spelar ingen roll att jag har kört i åtta år. Jag är alltid lika nervös. Helst vill jag ha 30 minuter före passet när jag laddar och går igenom koreografin och musiken. Jag är en riktigt planeringsmänniska.
Utbildningar: Friskvårdspedagoglinjen på högskolan i Gävle, grundutbildning i aerobics på Gävle aerobicscenter, S.A.F.E:s grundutbildning och avancerade utbildning i aerobics. Samt ett flertal World Class-utbildningar.

– Det var inte klokt. Sponsorerna sökte upp en direkt efteråt, och jag skrev genast kontrakt med Adidas. Jag hade visserligen instruerat i fem år, men hemma på Korpen i Gävle hade ingen hört talas om att man kunde få gratis kläder och skor. Jag var minst sagt förvånad.

Sedan hände allt i en väldig fart: Dorotka flyttade till Stockholm, tog anställning som instruktör på World Class i Jakobsberg, där det inte dröjde många månader innan hon blev koordinator – det vill säga ansvarig för rekrytering, utvärdering och utveckling av instruktörer, samt schemaläggning av klasser. Snart stod hon på stora scenen på vårens S.A.F.E-konvent och presenterade en klass för 185 instruktörer, som rest till Stockholm för att vidarutbilda sig.

– Ska verkligen jag? tänkte jag då. Men jag klarade det. Allt adrenalin, de varma strålkastarna och alla människor som följde mina steg gjorde mig totalt utpumpad efteråt. Det var stimulerande att se att de hade så kul, samtidigt som det var en bekräftelse för mig, en egotripp.

– Så här i efterhand tycker jag att jag hade förberett mig lite för mycket. I tre månader hade jag tänkt på koreografin och musiken, i sådan detalj att jag nästan glömde bort att vara närvarande under själva framförandet.

Jag vill tipsa en vän om den här sidan!

Vill du läsa hela artikeln, köp senaste numret i handeln, eller boka din prenumeration så får du tidningen från och med nästa nummer.

 
 
 

Skriv ut sidan.
Skriv ut sidan.

Vill du tipsa någon om den här sidan?