Det fulländade djuret?
Vad människokroppen egentligen är till för

Det är inte heller någon hemlighet att de flesta impotensproblem i västvärlden kan relateras till våra kostvanor. Bara i Sverige räknar man med att minst 250.000 män har kroniska potensproblem i någon form. En amerikansk undersökning har visat att mer än fyrtio procent av 40-åringarna, femtio procent av 50-åringarna och sjuttio procent av män i 70-årsåldern har erektionsstörningar. Impotensproblem är ett okänt problem i traditionella kulturer. Diabetes är ofta orsak till erektionsproblem, och hos medelålders och äldre män utan diabetes är åderförkalkning och hög kolesterolhalt den allt dominerande faktorn, till följd av nedsatt blodcirkulation. Bland rökare är impotens sju gånger vanligare än bland ickerökare. Övervikt, till följd av felaktig kost och för lite motion, kan alltså till stor del vara orsak till dessa sjukdomstillstånd. Studier av fruktbarhet hos kvinnor har vidare visat, att överviktiga kvinnor, som inte lyckats bli gravida, lättare kan bli befruktade vid viktminskning.

Idag marknadsförs många magrare halvfabrikat med grön nyckelstämpel, vilket naturligtvis är ett steg i rätt riktning, framför allt för dem som inte kan tänka sig att helt lägga om sin kost. Men man måste komma ihåg att dessa produkter i gengäld som regel är mycket näringsfattiga. Med fettet försvinner nämligen också många av näringsämnena. Och framför allt – ersättningsprodukterna behövs inte. Functional food har blivit ett begrepp – men det är ett mycket dyrbart alternativ, och åter helt onödigt. Det går alldeles utmärkt att själv finna de nyttiga råvarorna till baspris i butiken.

Man får ofta höra att barn inte vill äta fisk eller grönsaker. Jag skulle som svar vilja citera en text från en utmärkt reklamkampanj mot rökning, som mötte oss våren 2001. På jätteaffischer såg vi en pojke i sjuårsåldern, på vuxenmanér elegant uppflugen i en fåtölj – och med en rykande cigarett nonchalant mellan fingrarna i ena handen. Budskapet löd: ”Barn gör inte vad du säger åt dem att göra – de gör som du.” Detta gäller i hög grad också våra matvanor. Om våra barn regelmässigt från tidig ålder serveras fisk, skaldjur, grönsaker, rotfrukter, frukt och annan biologiskt riktig mat, kommer problemet aldrig att uppstå. Föräldrarnas roll som förebilder avspeglas direkt i barnens kosthållning – våra barn äter vad vi äter.

Men hur var det nu med ”galna kosjukan” (BSE) – vågar vi äta nötkött? Nästan alla svenskar i 60-årsåldern har åderförkalkning i sina kranskärl. Åtta tusen svenskar dör i rökningsrelaterade sjukdomar varje år. Omkring sexhundra personer dör i trafiken varje år. Men inte ett enda fall av Creutzfeld Jacobs sjukdom orsakat av smitta från djur har uppdagats i Sverige. Inte en enda galen ko (smittad med BSE) har hittats. Mediahysterin kring nötköttet är ofattbar – men den har fört med sig en god sak: allmänheten har fått upp ögonen för den fruktansvärda djurhållning som sker i vår del av världen med sin industrialiserade storproduktion av kött. En stigande andel av vår kost under hela evolutionen har utgjorts av kött, fisk och skaldjur – vi är biologiskt anpassade för detta, och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att finna fullgod ersättning för de proteiner och näringsämnen som finns i dessa produkter. Vegetarianer och särskilt veganer lever obiologiskt och farligt – det krävs mycket kunskap för att överleva på enbart grön mat. En undersökning i Göteborg nyligen visar att fyra av fem flickor i niondeklasserna som är vegetarianer har järnbrist. Som vi skall se ligger orsaken sannolikt i för högt intag av spannmål (bröd). Kött (inte minst lever), fisk och ägg innehåller mycket trevärt järn, som vegetarianer alltså inte får tillgång till.

Låt oss återvända till mjölken. När man diskuterar paleodiet är det oftast just mjölk som blir den stora stötestenen – inte att förvånas över efter ett sekels hjärntvätt från myndigheter och mejerinäringarna, att utan mjölk klarar vi inte att få i oss den för vårt skelett så livsviktiga kalken (kalcium). Det kan inte nog understrykas att begreppet ”åderförkalkning” är mycket missvisande – det är inte kalk som lagras i våra blodkärl, utan fett, som sedan förkalkas.Men som vi redan sett kan majoriteten av jordens människor inte dricka mjölk över huvud taget utan att bli mer eller mindre dåliga, så det måste alltså finnas gott om kalcium också i andra livsmedel. Särskilt rika på kalcium är exempelvis sardiner i olja, lax, krabba, spenat, grönkål, mandel och nötter. Men det är svårt att veta om vi får i oss tillräckligt, och framför allt är det omständligt att beräkna kalciumintaget, så därför finns det anledning att slå ett slag för minimjölken – de flesta svenskar tål ju trots allt att hälla i sig kalvmat. Minimjölken innehåller praktiskt taget inget fett alls, men samtliga övriga näringsämnen och fettlösliga vitaminer som vi behöver finns där – därför att de tillsatts (detsamma gäller naturligtvis andra lättprodukter, som exempelvis lättyoghurt med mindre än 0,1% fetthalt). Smaken är nästan densamma och det tar inte många dagar att vänja sig vid den tunnare konsistensen – både att dricka och att hälla i kaffet. Dock får vi genom mjölken i oss ett protein (mjölkprotein) som är mycket sämre för den mänskliga organismen än det som finns i exempelvis kött och fisk, och det finns idag indikationer på att mjölkprotein möjligen kan orsaka autoimmuna sjukdomar, som typ 1-diabetes.

Alkohol är artfrämmande för människan. Destillerad alkohol (starksprit) har vi aldrig någonsin haft tillgång till under evolutionen. Jästa drycker har emellertid den moderna människan producerat under många årtusenden, kanske främst för ceremoniellt bruk. För 9.000 år sedan jäste man vin på celtisfrukten i Saharas bergsområden, men traditionen kan vara betydligt äldre än så. De äldsta beläggen för vindruvsodling och vinframställning härrör från Mesopotamien och har en ålder av omkring 8.000 år, medan vinodlingar i Egypten och östra Medelhavsområdet först kan beläggas omkring 3.000 fKr. Under den äldre bronsåldern i Norden finner vi rester av jästa drycker i en kvinnograv från 1500-talet f Kr. Självfallet har vi på denna, evolutionärt sett, korta tid inte kunnat anpassa oss till att dricka vin, men i måttliga mängder förefaller vin inte skadligt. Många undersökningar pekar snarare på motsatsen, åtminstone egenskapen att motverka andra skadliga effekter av exempelvis mättade fetter. Problemet är att vad som kan betecknas som måttligt är högst individuellt betingat – och att alkohol används för att döva andra problem i vårt moderna samhälle.

Slutligen – vårt dagliga bröd! Det är inte så länge sedan vi blev uppmanade av socialstyrelsen att äta 6-8 skivor bröd om dagen. I dag börjar vi förstå att spannmålsprodukter kanske inte är så hälsosamma för oss. Staffan Lindeberg har nyligen sammanställt resultaten av den senaste forskningen. Vi har aldrig under evolutionen ätit spannmålsprodukter. Bröd kan exempelvis bidra till att vi får magsår, eventuellt på grund av lektiner, gifter som finns naturligt i fröet – som försvar mot att ätas av djur, eller hjärt-kärlsjukdomar genom bland annat ogynnsam fettsammansättning (omega 6 – omega 3-kvot). Alla veterinärer vet att svin som föds upp på i huvudsak spannmålsfoder (vilket regelmässigt görs av ekonomiska skäl) får magsår och ateroskleros (grisen har en matsmältningsapparat och en näringsupptagning som nära överensstämmer med människans), men det är sällan vi får höra talas om att dessa sjukdomar drabbar djuren.

Stressituationer i den storskaliga slaktsvinsuppfödningen kan troligen också vara en medverkande orsak – precis som bland människor. Spannmål tillhör inte svinets ursprungliga föda, lika lite som människans. Även trav- och galopphästar har mycket ofta magsår, något vi inte heller särskilt ofta upplyses om. Även här kan felaktig föda, eventuellt i kombination med stress, vara den direkta orsaken. Även om Brunte nu råkar tycka om havre, så är hästar anpassade till att äta gräs – inte spannmål. Brist på vitamin A och C (antioxidanter), brist på vitamin B12, folsyra och vitamin B. (hyperhomocysteinemi), biotinbrist, magnesiumbrist, zinkbrist, vitamin D-brist (rakitis) och taurinbrist är andra möjliga effekter av spannmålskosten som intensivt börjat undersökas på senare tid. Det finns vidare indikationer på att spannmål kan bidra till blodbrist och osteoporos (fytinsyra hämmar upptagningen av järn och kalcium), liksom autoimmuna sjukdomar som glutenintolerans, samt eventuellt också psoriasis och rheumatoid artrit. Anmärkningsvärt är att fytinsyra, som framför allt finns i grova spannmål (fiberrika bröd!) och bönor, hämmar upptaget av kalcium, järn, zink och magnesium i kroppen, något som inte minst kvinnor i övergångsåldern bör tänka på.

Eftersom undersökningar dessutom klart har visat att koksalt (natriumklorid) löser ut kalcium ur kroppen, vilket lätt kan mätas i urinen, är sannolikt kombinationen bröd (fytinsyra), salt och för lite motion, framför allt under uppväxten, huvudorsakerna till västvärldens stora problem med benskörhet (osteoporos). Brist på vitamin D är en bidragande faktor i vårt solfattiga klimat. Många av de här potentiella riskerna med bröd försvinner om vi äter surdegsjäst bröd (jäsningen tar bort fytinsyran) – alltså sådant bröd som alla i det gamla bondesamhället regelmässigt åt långt fram i vår tid. Paradoxalt nog kan det alltså vara mindre skadligt med vitt, sockerfritt bröd än med grova brödsorter som inte är surdegsjästa. Men då får vi i stället i oss ett extremt högt glykemiskt index (GI), med snabba kolhydrater som höjer blodsockret. Men om vi nu ändå måste gå en medelväg i vår matfarliga värld – det farligaste är likväl att dricka standardmjölk och läsk, breda smör, margarin eller leverpastej på smörgåsen, klämma majonnäs på äggen, salta på maten, hälla grädde i såserna, och sedan fylla på med kakor och godis!

Dra ner kraftfullt på brödkonsumtionen, lägg den magra skinkan direkt på surdegsbakat bröd och njut av kombinationen. Brödet är mycket gott i sig självt. Smörgåsar med påbrett fett är i hög grad en skandinavisk tradition. Kommer vi söderut är det som bekant vanligast att man bryter brödet vid måltiden och avnjuter det som det är. Så med lite minimjölkfusk hit, förändrad brödtradition dit, liksom magert kött över disk, även om det innehåller för mycket salt, och betydligt mera fisk, skaldjur, frukt, rotfrukter och grönsaker, så kan vi ändå komma ganska nära vår ursprungliga föda genom att också helt låta bli allt det där andra, som vi inte alls är anpassade till eller behöver.Det är vars och ens eget val – och den egna hälsan och välbefinnandet.

Läs tidigare nummer.

Göran Burenhult är professor i arkeologi vid Högskolan på Gotland. Hans forskningsområden innefattar bland annat megalitiska traditioner, etnoarkeologisk metodik samt utvecklingen av digital teknik inom erkeologin. Göran bedriver arkeologiska fältprojekt på Gotland och Irland samt Portugal och PapuaNya Guinea.

Du kan köpa boken "Det ofullkomliga djuret" av Göran Burenhult i vår webbshop.