Jag
är glad över operationen!
I
artikeln »Jakten efter det sanna kroppsidealet« i nummer 6/7
kommenterade Yvonne Lin personer som utfört plastikoperationer
på följande sätt: »Att stoppa in konstgjorda fyllningar i kroppen
är på intet sätt naturligt. De här personerna borde söka efter
den egentliga orsaken till att de inte mår bra – det är ytterst
sällan kroppen det är fel på«
Jag
är en vuxen kvinna med starkt självförtroende på alla plan.
Under hela mitt liv har jag levt med bara två bröstvårtor. Jag
tyckte att det skulle vara underbart att få, inte stora bröst
utan bröst över huvudtaget. Jag gjorde en plastikoperation och
mår alldeles förträffligt men mådde inte dåligt innan heller.
Yvonne Lin är en så pass officiell person inom Fitness, så hon
måste tänka på vad hon säger och inte dra alla plastikopererade
över en kam.
I
stället för att skämmas över att ta till plastikoperation är
jag ytterst stolt över att jag var så modig att jag gjorde det.
Lycklig
C-kupa
Hej
Lycklig C-kupa!
Det var trist att du tog så illa vid dig som du verkat ha gjort.
Det var både synd och onödigt eftersom artikeln handlar om en
Jakt på en perfekt kropp och inte är inte alls riktad till alla
som gjort en plastikoperation. Vi vet att ämnet är laddat men
trodde naturligtvis att reaktionen skulle komma från de som
identifierar sig med ett »jagande« efter en perfekt kropp. Kroppsfixering
med andra ord.
Jag
arbetar dagligen med kvinnor som gjort plastikkirurgi av medicinska
själ p.g.a av cancer, brandskador eller genetiska faktorer för
att ge några exempel. Det går absolut att motivera kirurgiska
ingrepp i liknande fall. Men jag arbetar även med kvinnor som
lidit av kroppsfixering och som såväl bantat som svält, hetsätit,
kräkts eller i vissa fall tagit till plastikkirurgi. Vissa av
dem lever i dag med ett nedsatt immunförsvar, allergiska reaktioner,
förhöjd kroppstemperatur, amningsproblem som de inte alls hade
räknat med kunde inträffa.
I
likhet med dig som genomgått en operation och mått bra såväl
före som efter så finns de som gått igenom en operation som
mått dåligt såväl före som efter. Som offentlig person vill
jag ge information och stöd till dessa personer och få dem att
inse såväl risker som eventuell framgång. Jag kan bara glädjas
åt de som du som bara mår bra och har bra erfarenheter.
Jag
förstod inte riktigt vad du menade med »att skämmas över mina
illa valda ord«. Det är väl inte så att du tar ansvar över min
uppfattning? Självfallet står jag för min egen uppfattning.
Jag tror även att du tagit åt dig helt i onödan. Som sagt artikeln
riktade sig till en annan målgrupp.
Yvonne
Lin
Våga
prova!
Tänkte
berätta lite hur träningen förändrade mitt liv. Det började
med sjukgymnastik på grund av ond nacke och axlar. Fick så erbjudande
genom jobbet att träna på ett gym, och tänkte att när jag ändå
tränar rygg och axlar kan jag träna resten av kroppen också.
34
år gammal började jag min »karriär« på gymmet. Jag tränade styrka
ett par gånger i veckan i ungefär tre år, och kände att jag
ville prova något nytt. Jag började med bodypump och det var
jättekul! I fjol provade jag bodystep – och nu har jag även
provat step up-intervall. Jättekul!
I
dag har jag inte alls samma problem med nacke och rygg, och
eftersom jag har ett relativt stillasittande yrke känns det
skönt att få röra på kroppen. Konditionen och hållningen har
blivit bättre och jag har fått massa nya vänner!
Min
önskan är att så småningom få råd att gå till en personlig rådgivare,
och få mer kunskap om träning samt bra och fungerande kost när
man tränar.
Sofie
|
Månadens
Insändare
|
Livet
ändrades!
| |
| Månadens
insändare belönas med ett spakit. Denna
månad är det Marina som kammar hem det
lyxiga priset. |
Träningen
har inte bara förändrat mitt liv, utan även min framtid
och min livskvalitet.
Jag
var typisk soffliggare för tre år sedan: jobbade, kom
hem och satte mig framför datorn. Där kunde jag sitta
mellan 2 till 3 på natten, ibland längre. Jag åt 1 till
2 stora måltider om dagen, tränade ingenting – förutom
sporadiska fotbollsmatcher med kompisar ungefär en gång
i månaden.
Jag
försökte flera gånger att börja gymträna, men tyckte det
var så oerhört tråkigt! Men en dag bestämde jag mig. Det
hade startat ett nytt litet gym som hette Norrtälje Träningscenter,
jag köpte ett årsmedlemskap och började träna. Först i
gymmet. Den här gången fick jag hjälp och instruktioner,
så det var lite roligare.
Så
en dag hände det: jag provade min första klassaktivitet,
spinning. Skrattar lite för mig själv när jag minns. Hade
ingen aning om vad spinning var, mer än att man cyklade
i grupp. Tänkte att det inte kunde vara värre än att cykla
på motionscyklarna och valde mina kläder efter det. Stora
pösiga byxor och sandaler! Alltså sandaler – kan du se
det framför dig? Det gick som det gick… mitt i passet
flög min sandal iväg och som tur var missade den instruktören.
Jag
var frälst! Det här vill jag hålla på med tänkte jag,
och nöjde mig inte med att cykla några gånger i veckan.
Redan då visste jag vad jag ville göra: jag ville sitta
på ledarcykeln. 2 till 3 månader efter att jag blivit
medlem blev jag instruktör. Omständigheterna gjorde att
jag fick dela på veckans bästa (?) tid, söndagar 17.30.
En
sak ledde till det andra, träning blev plötsligt och oväntat
en central del av mitt liv. Plötsligt var det viktigt
med mat och sömn, och till slut så förstod jag att det
också var viktigt med vila! Innan jag visste ordet av,
ringde jag till en skola för att fråga om deras hälsopedagogutbildning.
Visste att det var för sent för att söka, men ville höra
mig för.
Personen
som svarade förändrade mitt liv. Hon tyckte att jag skulle
söka ändå, vilket jag gjorde, och kom in på Väddö folkhögskola.
Hade två år framför mig och ingen aning om vad jag givit
mig in på. Snacka om att halka in på ett bananskal!
Nu
har jag precis gått ut. Och två år senare ser jag mig
själv som en helt annan människa; jag har lärt mig att
njuta av livet och mognat oerhört. Mina framtidsplaner
är stora och jag har lärt mig massor, men det finns mycket
kvar. Förutom spinning är jag numera även aerobicsinstruktör
och ska börja köra styrkeinstruktioner. I höst tänker
jag starta eget i Stockholm. Målet är att så småningom
läsa till PT och väva in det med de kunskaperna jag har
med mig från hälsopedagogutbildningen.
Har
träningen har förändrat mitt liv? Det kan du ge dig på!
|
Modellen
är motbjudande!
Jag
tycker att om man tränar sin kropp så ska man se fräsch ut och
möjligtvis ha lite muskler och inte tvärtom. På sidan 73 i nummer
5, finns en bild på en tjej i bikini med extremt indragen mage.
Tror inte att någon har en sådan mage naturligt, och undrar
varför ni förmedlar dessa ideal. Själv reagerade jag när jag
såg tjejen och tycker att det ser motbjudande ut med den indragna
magen.
För
några nummer sedan fanns en artikel om hur kändisarna höll sig
i trim, där man kunde läsa om Britney Spears som gjorde ett
visst antal situps varje dag. Tycker absolut inte att hon är
en bra förebild, mer tycker jag inte att jag behöver säga. Lite
motsägelsefullt att en fitnesstidning går ut med dessa bilder.
Hälsningar
Elisabeth
Våra
modeller har betydligt mer kött på benen än modetidningarnas.
Vi försöker hitta en blandning av både slanka och mer muskulösa
modeller, då alla inte har samma åsikt om vad som är en bra
förebild.
Red.
GI-debatten
går vidare!
Köpte
Amelia och fann texter om glykemiskt index. Som diabetiker sedan
70-talet är jag en levande termometer på GI; jag och alla hundratusentals
diabetiker runt om i världen lever dagligen med upptagningseffekterna
av olika födoämnen. Jag tappade hakan när jag läste en del av
vad Amelia skrev om GI! Det stod att man får dricka hur mycket
juice man vill, eftersom det bara innehåller fruktsocker, som
inte tas upp i blodet utan går via levern. Då detta är en medicinsk
lögn, undrar jag om det är Amelias journalists egen tolkning
eller tror Fredrik Paulún detta?
Vad
tycker ni på Fitness om Amelias råd till sina läsare? Har de
missförstått, eller är GI så ovetenskapligt som det redovisas
i Amelia? Förutom att fruktsockret i juice går otroligt snabbt
ut i blodet, då juice inte innehåller några fibrer eller fett
som bromasar, så borde Amelia varna sina läsare att det finns
många juicesorter med tillsatt socker! Kan man inte bli förtvivlad
över alla dumheter som sprids?
Pia
Vi
har tagit upp GI-metoden i många nummer av tidningen, senast
i sommarnumret där hela vår matbilaga byggde på recept med lågt
GI. Vi tror att debatten om GI – som ibland är otydlig eller
rentav spårar ur – kommer att fortsätta.
GI-metoden
fungerar, som du säger, alldeles ypperligt på diabetiker. Om
den passar alla lika bra, råder det däremot delade meningar
om.
Vad
gäller juice så innehåller det fruktsocker som höjer blodsockret
– och om den inte är färskpressad är sannolikheten att den innehåller
tillsatt socker ganska stor. Och socker i stora mängder är inte
bra för kroppen.
Vi
tycker att GI är ett ganska bra mått, men det finns vissa fällor.
Fett drar ner värdet (lågt GI är bättre än högt) och det är
ju inte bra att äta fett (chips har ett förhållandevis lågt
GI, 77, men ingen har väl kommit i form på att äta chips). Det
finns många fler liknande exempel.
Vi
hävdar att man ska äta för att må bra och orka leva ett aktivt
liv. Ett sunt tänkande är a och o – sedan kan den som vill ta
hjälp av GI för att hitta rätt livsmedel.
Red.