Eva Sanner

PSYKOLOGI

Vill hitta motivationen!

Jag är en tjej på 28 år som alltid har tränat mycket, både på gym och utomhus. Men i höstas tappade jag helt lusten för allt vad träning hette. Jag är ganska lång och smal (175 cm, 67 kilo) och har inte direkt tränat för att hålla formen, utan för att jag har tyckt att det var roligt.

Jag bytte jobb för ett år sedan och kom ifrån mina förra, träningsintresserade, arbetskompisar – vilket har inverkat. Men förr har jag aldrig haft problem att motivera mig själv till att gå till gymmet eller springa en sväng, även om jag varit ensam.

Hur ska jag lyckas komma tillbaka i gamla normala gängor igen, med träning åtminstone två till tre gånger i veckan? Som det är nu fastnar jag oftast framför tv:n, eller sitter kvar på jobbet fast jag inte måste på kvällarna. Jag mår inte dåligt bortsett från det här problemet.

Cajsa-Lisa

När träningsglädjen försvinner är det svårt att motivera sig. Jag tycker att du ska fundera över nya träningsformer som du inte har provat förut och se om du kan hitta något som du tycker är roligt. Att gå på samma gym och köra styrketräning kan bli tjatigt i längden. Prova ett nytt aerobicspass, testa simning, lätt joggning, badminton, dans. Eller gå en nybörjarkurs i någon specialträning, kanske en kampsport eller yoga – vad som helst som inte kräver förkunskaper och som ger dig en upplevelse av kroppen igen.

Genom att medvetet växla mellan aktiviteter där du tränar ensam och tillsammans med andra får du också omväxling. Att du har förlorat dina träningskompisar när du bytte jobb har självklart betydelse. Men kanske har du någon kompis på det nya jobbet som vill börja träna – eller någon gammal kompis du kan träna med fast ni inte jobbar ihop?

När vi slutar träna, oavsett orsak, blir vi snabbt vana vid att inte göra något fysiskt. Det tar ett tag att komma igång igen och det kräver lite disciplin. Sätt upp ett rimligt mål för varje vecka och besluta dig för att förverkliga det. Men ta inte i så att du misslyckas, för då tappar du lusten ännu mer.

Börja med att aktivera dig medvetet ett par gånger i veckan. Kanske med så enkla saker som en cykeltur under helgen. Du behöver låta träningen få ta en plats i ditt liv igen, och det är bara du som kan fatta besluten som gör att det blir så.

Eva

Hur äter man normalt?

Jag är en 23-årig tjej som har haft anorexi i cirka fyra år, men nu är friskförklarad sedan två år tillbaka. Saken är den att jag det senaste året ökat mycket i vikt – utan att jag har gjort någon ändring i kost eller träning.

Tycker mycket om att träna och jobbar som guide uppe i fjällen, så jag vet att jag rör på mig. Men min mage är otroligt svullen och ibland blir det till och med svårt att andas! Min mens har också försvunnit vilket gör mig orolig.

Har varit hos läkare som säger att det bara är att röra på sig mer och äta mer grönt. Men jag kan inte träna mer än jag gör och jag äter en massa grönt! Är det meningen att jag aldrig ska kunna leva normalt? På det här sättet kommer jag antingen att träna ihjäl mig eller helt sluta att äta och låta anorexin ta plats igen. Snälla hjälp mig, det är helt omöjligt att få hjälp av läkarna.

Jennie

Jag förstår att du är orolig för hur du ska kunna skapa en bra balans mellan träning och ätande. Tyvärr tycker jag att det låter som om du redan nu börjat vara lite besatt av ätande igen. Du säger att du har ”ökat mycket i vikt”. Jag undrar hur mycket? Kanske du har fått en släng av den störda kroppsuppfattning som utmärker sjukdomen anorexi, då man tycker att man är tjock oavsett hur smal man är?

Naturligtvis är det ett problem om din mage sväller upp och du till och med får svårt att andas. Ibland kan detta vara kopplat till oro – kanske du kan iaktta vid vilka tillfällen du känner dig som mest svullen och ”tungandad”.

Självfallet är det viktigt att du också går vidare i utforskandet av orsaken till att din mens krånglar. Det är möjligt att mensrubbningen har ett samband med din tidigare sjukdomstid. Här är det bara läkare som kan hjälpa dig vidare.

Du frågar om du aldrig kommer att kunna leva och äta som andra. Jag skulle tro att ätande kommer att vara ett sårbart område för dig länge. Du behöver vara uppmärksam på att dina tankar kan börja snurra kring hur smal du är, hur tjock du är, vad du har ätit eller inte ätit och så vidare. Prova någon avslappningsmetod som du kan utföra när tankarna börjar veva igång inne i huvudet.

Om du känner dig mycket sårbar i detta, kan eventuellt kognitiv terapi vara en metod. Tillsammans med en terapeut kan du då undersöka dina tankar och hur de får dig att må, och förhoppningsvis hitta ett sätt att bryta onda cirklar.

Jag hör att du är besviken på den hjälp du hittills fått av läkare och jag vet att det är svårt att få specialisthjälp på detta område. Ändå vill jag uppmuntra dig att fortsätta söka efter en bra läkare med kunskap om din sjukdom och som kan följa din utveckling om det behövs. Kontakta gärna en specialistmottagning för mer information.

- Nationellt kunskapscentrum för ätstörningar
(019-602 58 86)
- Stockholms centrum för ätstörningar
(08-672 23 50)
- Mottagningen för ätstörningar, Huddinge sjukhus
(08-585 85 695)
- Anorexicentrum Mando AB
(08-556 406 00)
- Riksföreningen Anorexi/Bulimikontakt
(08-20 72 14)

Eva

Fler frågor!

Fråga vår Expertpanel