Varför skrev ni om aerobicsbögar?

Jag funderade på artikeln »Lätt att vara bög i aerobicsvärlden« i nummer 10 av Fitness Magazine. Jag kan inte förstå varför man skriver en sådan artikel, eller så missuppfattar jag den.

Jag är hetero och tränar aerobics, stepup med mera och jag hoppas att det ska komma fler killar och träna det för det är bra träning och det blir nog ännu roligare om det är mer jämnt än nästan bara tjejer.

När jag pratat med gymmen så vill de ha fler killar, men genom att skriva artiklar som denna så lär det ju knappast bli fler. Tycker ni på tidningen verkligen att det var så begåvat att skriva artikeln? Eller har jag missuppfattat?

Jonas

Vi kan inte svara på om du har missuppfattat texten, eftersom du inte skriver hur du uppfattat den. Syftet var att belysa något som »alla« i gymvärlden vet (att många av killarna som tränar gruppträning är homosexuella) men som få talar om öppet. Vi ville låta dessa killar själva få ge sin syn på varför de dras till gymmet och just aerobics av alla träningsformer. Många homosexuella vittnar om att gymmiljön är mer fördomsfri än samhället i stort – det tycker vi är intressant och värt att lyfta fram!

De heterosexuella killar som undviker att träna aerobics för att träningsformen är populär bland bögar, har problem med sin identitet eller människosyn. Var glad att du inte tillhör dessa!

Red.

Månadens Insändare

»Du är jävligt bra även utan modellkropp« Månadens insändare belönas med ett spakit. Denna månad är det Marina som kammar hem det lyxiga priset. Nu när det diskuterats lite fram och tillbaka om speglars »vara eller icke vara« så skulle jag vilja lägga mig i debatten. Jag förstår till fullo de som tycker att det är jobbigt att se sina – utifrån deras perspektiv – inte så perfekta kroppar. Men som sagt så finns de ju där för att förbättra tekniken, inte för att sänka självförtroendet. Och ärligt talat; är det verkligen speglarna? Sådana tittar ju de flesta i varje dag. Innerst inne handlar det ju om ifall man accepterar sig själv och sin egen kropp. Om man är vän eller fiende med sig själv. Om man vågar tänka att »okej, detta är jag och jag kanske inte har en modellkropp men jag är jävligt bra ändå!«. Då spelar det ingen roll om man är omgiven av speglar. Jag har själv tyckt väldigt illa om min kropp, alltid har det funnits något att vara missnöjd med – det finns det alltid om man letar noga. Sedan började jag intressera mig mera för friskvård och mental träning, och fann att man kan välja att tänka positivt eller negativt om sig själv. Det är svårt om man gått genom hela livet och bara tänkt på hur lite man duger. Det tar tid att ändra sitt sätt att tänka. Men det stärker självförtroendet och framförallt självbilden, om man vågar tycka om sig själv och gilla läget. Då kan man istället titta i de där speglarna och må bra, till och med få bättre självförtroende av att se sig själv. Och förhoppningsvis förbättra sin teknik. Tack för en bra tidning! Jessica, Falun

 

Skriv om Ella!

Tack för en inspirerande tidning för det första. Kan ni inte skriva ett reportage om Ella Roström på Träningslivet i Växjö? Snälla! Har tränat på många olika ställen men det slutar alltid med att jag jämför med Träningslivet och Ella. Hon är alltid snäll och glad och peppande.