Kung Karl av streetdans

Han är det fysiska fenomenet som tog streetdansen till Sverige.
Naturbegåvningen som når framgång oavsett vad han företar sig.
Samtidigt som han står tryggt och stadigt på jorden.
Vi träffade Karl Dyall på Fitnessmässan, där han var konferencier på stora scenen.

Text: Minna Tunberger - Foto: Jocke de Groot

Han har inte tränat streetdans sedan 1991 – vilket borde ha satt sina spår. Men när vi ska fotografera Karl Dyall, 34, i vår studio, längst bort i en korridor, bortom proteinpulver och fitnessentusiaster vid Fitnessmässan i Älvsjö, visar han att han än i dag är Sveriges regerande streetdanskung.
Han gör volter och coola hip hop-steg på det trånga utrymmet framför kameran. Iförd kostymbyxor, svart skjorta och slips. Medan han slänger sig i luften åker skjortan upp och en kropp lika vältränad som under hans glansdagar på 90-talet skymtas.
De flesta skulle nog nicka instämmande vid påståendet att Karl Dyall är en naturbegåvning. Själv, lågmäld som han är, ser han det inte riktigt så.

Fakta: Namn: Karl Dyall Ålder: 34 Aktuell med: Sågs senast som konferencier på Scandinavian Fitness Expo i Älvsjö Bor: Söder i Stockholm Familj: Frun Charlotta, barnen Colin, 7, Yamineth 5, och Anais, 2. Vikt: 78 kg Längd: 1.78 m Tränar: ”Inte så mycket för tillfället eftersom jag är skadad. Men annars tränar jag det mesta. Ena veckan kan det vara bergsklättring, veckan efter innebandy.” Favoritmat: ”Thailändskt. Men jag har ganska dålig matdisciplin. Under min mest aktiva tid åt jag allt jag kom över, annars skulle jag försvinna. Jag åt den mat jag behövde plus trashmat, som godis. Men nu, när jag inte tränar på samma sätt, märker jag att det inte fungerar längre. Det är dags att förbättra mina matvanor.” Bästa träningsminne: ”Sommaren -84 i Kungsan i Stockholm. Då var vi massor av streetdansare som utmanade varandra nätterna igenom”. Värsta träningsminne: ”När jag var med i VM i tae-kwando och var tvungen att banta ned mig till 69 kilo. Efteråt fortsatte jag att rasa i vikt helt ofrivilligt.” Bästa film: Nyckeln till frihet Bästa bok: ”Bibeln, böckernas bok”

– Jag tror mindre och mindre på naturbegåvningar. Man ska komma ihåg att jag har hållit på med idrott hela mitt liv; fotboll, gymnastik, basket, pingis, kampsporter, cykling, tennis. Det är ett privilegium att ha tillgång till ideella föreningar i Sverige.

– Dessutom, tillägger han, har jag blivit mjölkad med dans- och artistkulturen sedan barnsben. När jag var fem satte pappa mig i en steppskola hemma i London. Det var då jag började dansa. Pappa, som är jazzmusiker, har alltid tyckt att det var självklart att jag och mina systrar skulle bli artister.

När Karl var åtta flyttade han med sin svenska mamma, systrarna Sharon och Barbara Dyall och sin pappa till Västindien, där pappan kommer ifrån. Fyra år senare bosatte sig familjen i Märsta mellan Uppsala och Stockholm.
Med de västindiska rytmerna i bagaget och stödet hemifrån, kände Karl sig sedan manad att dansa på Europas gator och torg.

Vill du läsa hela artikeln? Boka din prenumeration eller köp det senaste numret i handeln.