Det fulländade djuret?
Vad människokroppen egentligen är till för

Vi sitter ihjäl oss

Det är inte många människor i vårt moderna samhälle som utnyttjar ens en bråkdel av den fysiska kapacitet vi föds med. Vi sitter under dagarna i tunnelbana, i bil, på kontor och framför datorn – och på kvällarna framför TV:n. Utnyttjar vi några muskler är det oftast fråga om ensidiga belastningar som på sikt medför skador av olika slag, som i exemplet epikondylit - bland annat därför att de aktuella och omgivande musklerna inte är tränade för att hjälpa till vid rörelsen i fråga. Och som vore det inte nog med det - vi sitter i stolar och soffor!

Aldrig någonsin under evolutionen har vi suttit i stolar eller soffor. Efter att ha lämnat träden har vi under årmiljoner som regel suttit på huk, eller på marken - precis som människor i de flesta traditionella samhällen fortfarande gör. flesta åldringar upp i 90-årsldern kan där utan vidare sitta på huk i flera timmar, och därefter obehindrat resa sig och spatsera iväg. Hur många betydligt yngre västerlänningar klarar det? Hur ofta tänker vi på att människan och hennes förfäder under ett antal miljoner år klarat sig alldeles utmärkt utan glasögon?

I dagens samhälle måste de flesta bära glasögon, åtminstone efter fyrtiofemårsåldern, och vi betraktar detta oftast som ett resultat av naturligt åldrande. Men studerar vi idag kvarlevande traditionella kulturer ute i världen - och de är tack och lov fortfarande många - så ser vi att deras åldringar lika lite som våra förfäder behöver någon korrigering av synen. Gamla gummor och gubbar sitter obehindrat och utför detaljarbeten utan glasögon.

I ett längre perspektiv begriper alla att ingen jägare-samlare bland våra förfäder skulle kunnat överleva utan en god syn. I själva verket är detta ännu en i raden av våra många civilisationssjukdomar, alltså åkommor som vi drar på oss själva genom att vi lever på ett sätt som vi inte är skapade för. Ögats formationsprocess är inte avslutad förrän långt upp i de övre tonåren, och det är under denna långa tid som dess funktionsduglighet i vuxenlivet grundläggs.

Anlag för närsynthet, myopi, är genetiskt betingat, men det utlöses sällan eller aldrig i traditionella samhällen. Evolutionen har gett oss ett seende som är grundat på jägaren-samlarens vardag: en ständig variation mellan betraktandet av horisonten, de närliggande buskarna, skogen och bergen på olika avstånd, liksom närarbete med redskapstillverkning etc.

I vårt moderna samhälle sitter våra barn under ögats viktigaste utvecklingsskeden under tio-femton år nästan hela den vakna delen av dygnet med blicken statiskt fixerad på några få fasta, närliggande plan: böcker, tidningar, datorskärmar och TV. De av oss som bor i stadsmiljöer vilar mycket sällan blicken på riktigt avlägsna punkter, som horisonter eller berg. Inte nog med det - vi fortsätter på samma sätt under hela vårt vuxna liv. Det är under skoltiden som vår dåliga syn grundläggs.

Mannen på bilden är från ön Kitava på Trobrianderna i Papua Nya Guinea. Han är 75 år gammal och kan, precis som alla andra åldringar på öarna, stå på ett ben och blunda under flera minuter. Ni som fyllt 55 år kan ju prova själva – och kanske även ni som är yngre ...! Balans hänger bland annat samman med blodflödet i hjärnan, träning av muskelkoordination och ständigt barfota gående på ojämnt underlag.

En undersökning bland eskimåer i Nordamerika visar exempelvis, att medan ingen individ uppvisade något synfel före skolväsendets introduktion, blev över en fjärdedel av barnen närsynta efter det att de börjat gå i skolan. Vi borde för länge sedan tagit konsekvenserna av denna kunskap och börjat forska kring möjligheterna att motverka de till stor del självförvållade synfelen i vårt samhälle. De flesta västerlänningar får dessutom tidigt ett undermåligt balanssinne i jämförelse med många andra folk.

Det finns flera olika orsaker till detta. Våra moderna kostvanor ligger, som vi skall se i ett senare avsnitt, långt ifrån den föda som kroppen är anpassad till att äta - bland annat åderförkalkning påverkar tidigt balansen. Ständiga oljud i vår moderna närmiljö, som aldrig funnits under evolutionen, påverkar hörselorganen, där vårt balanssinne sitter.

Men det finns en annan viktig faktor som vi kanske inte så ofta tänker på. Vi går med skor! Dessutom går vi i dessa skor nästan alltid på alldeles plant och hårt underlag. I själva verket är hela vår anatomi anpassad för gående eller springande förflyttning i starkt kuperad terräng, ofta med klättring, hopp och balansgång. Det är meningen att vi skall gå barfota - fotens uppbyggnad är sådan sedan vi började gå på två ben.

Känslan av direkt kontakt mellan den nakna foten och ett ojämnt underlag skapar förutsättningar för en utmärkt balans, som till stor del går förlorad när vi bär skor. Ni som fyllt femtiofem kan prova: försök stå på ett ben och blunda i mer än en minut! Undersökningar som gjorts på Nya Guinea visar att 70-80-åringar där klarar detta galant under mycket längre tid än så. I västvärlden är det nästan ingen.

En annan allvarlig västerländsk välfärdssjukdom som kan relateras till dålig motion är osteoporos eller benskörhet, som framför allt drabbar kvinnor efter klimakteriet. Benen är avsedda att ständigt gå i varierad form under normal belastning, något som sällan sker i vårt samhälle. Sjukdomen, som saknas helt i traditionella samhällen, kan också relateras till våra dåliga kostvanor, men till dessa skall vi återkomma i avsnittet om kost och hälsa.

En underskning vid Karolinska institutet och Idrottshögskolan har nyligen visat att bland kvinnor i 40-årsldern kan var femte inte göra en vanlig sit-up. Musarmar, eller tennisarmbågar, liksom rygg- och nackont är plågsamma och kostsamma åkommor som återigen helt saknas i samhällen, i vilka individerna dagligen har ett aktivt rörelsemönster, såsom exempelvis jägare-samlare, som använder sin kropp på ett sätt som överensstämmer med evolutionen och våra förfäders livsstil.

Vad detta stillasittande liv på sikt medför för mänskligheten kan vi bara gissa - men det är redan idag ett allvarligt hälsoproblem. Många av dessa åkommor, troligen de flesta, är helt onödiga, och kan lätt förhindras genom kunskap och medveten styrketräning. Man hör ofta hånfulla ord om det man ibland kallat den "bisarra" gymkulturen, och visst kan resultaten av bodybuilding i tävlingssammanhang ligga på en så extrem nivå, att många kan ha svårt att förstå vitsen med det hela.

Men faktum är att för de flesta av oss i vårt inrutade och stressade samhälle är detta ett av få sätt att verkligen systematiskt kunna arbeta igenom hela kroppens muskulatur regelbundet i skadeförebyggande syfte, som står oss till buds.

Det räcker inte med den där joggingturen på söndagsmorgonen, den hjälper möjligen till att öka konditionen, men väldigt få muskler tränas och är inte benmusklerna tränade i förväg finns risk för förslitningsskador. Ett tennispass i veckan är naturligtvis bra, men långt ifrån tillräckligt. Golf stärker inte många muskler, men man får ju frisk luft. Däremot kan swingen bli mycket bättre om man tränat för det! Paddling är bra för överkroppen, och cykling för benen - men fortfarande är det bara ett fåtal muskler som arbetar. Simma är ypperligt för allmänkonditionen och som ryggstärkande terapi, kanske den bästa motion vi kan få, men merparten av de muskler vi har problem med i arbetslivet får ingen eller begränsad träning.

Sammanfattningsvis kan man säga att de muskler som verkligen behöver tränas för att vi skall undvika de vanligaste ensidiga belastningsskadorna, som vi beskrivit ovan, inte får någon specialträning genom våra vanligaste motionssporter. Bergsklättring är en av de få aktiviteter bland moderna västerlänningar som fullt ut kräver ett utnyttjande av alla de mänskliga fysiska och psykiska förutsättningar som vi föds med, men det är inte många av oss idag som vågar sig ut på sådana äventyr. Dessutom vore det orimligt för de flesta att regelmässigt kunna ha tillgång till att kunna träna klättring. Alltså får det för de flesta av oss bli en seriös träningslokal med duktiga instruktörer.

Mer läsning i nästa nummer! Läs tidigare nummer.

Jag vill tipsa en vän om den här sidan!

Du kan köpa boken "Det ofullkomliga djuret" av Göran Burenhult i vår webbshop.