Eva Sanner

Psykologi

Inga tävlingsnerver
Hej Eva!
Jag är en tjej som under flera år hållt på med olika löpsporter, som orientering och långlopp. Problemet är att jag inte har några tävlingsnerver alls – jag mår fysiskt illa och kräks innan jag ska starta. På träning kan det gå jättebra, och formen kan vara på topp, men veckan innan tävlingen börjar jag få ont i magen och fundera på om jag ska hoppa av. Resultaten brukar också bli därefter – tiderna blir mycket sämre på tävling än på träning, och då mår jag ju dåligt efteråt också. Nu är jag inne i en jättebra träningsperiod och jag känner mig verkligen sugen på att tävla framåt sommaren. Frågan är vad jag kan göra för att tävlandet ska vara positivt och inte föda massa ångest?

Jag behöver verkligen tävla för att ha något mål med träningen, och jag är jättesugen på att prestera bra på tävling. När jag var yngre (jag är nu 26 år) hade jag inga sådana här problem, utan de har kommit de senaste fem åren. Förut satsade jag på elitnivå, men nu kallar jag mig själv »seriös motionär«. Jag känner inte att jag måste varabäst i Sverige, men jag vill prestera efter den form jag är i.

Hoppas på svar, Anna

Hej Anna
Jag tror många känner som du, både bland proffsen och bland de andra »seriösa motionärerna «. När du blir orolig är det som att du har ett system av negativa tankar som rullar på i huvudet, det är som en CD-skiva som aldrig tar slut. Du påverkas av tankarna både emotionellt och fysiskt. Du kanske säger till dig själv att du är dålig och att du borde strunta i tävlingen eller något annat. Efter ett tag inte bara tänker du att du är dålig, du känner dig dålig också och börjar till och med må dåligt fysiskt.

Det är roligare att träna och tävla med positiva tankar och lugna känslor om sig själv inombords.

Jag tror det finns flera sätt att angripa oro inför prestationer. Ett är att ta papper och penna och skriva ner allt det negativa som mal i huvudet: »jag kommer att komma sist, det är ingen idé, jag är dålig, jag är dum som tränar«, och så vidare. Skriv en bra stund tills du inte orkar längre. Strunta i om det du skriver är helt motsägelsefullt. Skriv också ner hur du känner dig fysiskt: ”jag mår illa, jag kallsvettas...«

Sedan tar du ett annat papper och skriver motsatsen till allt det du nyss skrev. Dessa saker kommer inte lika lätt och du kan behöva anstränga dig en smula för att formulera dem: »jag är i bra form och kommer att få en bra placering, jag gör det för att det är roligt, jag har presterat bra på tävlingar förr, jag är klok som tränar och tävlar för det är både kul och håller mig i form«, och så vidare. Glöm inte det fysiska: »jag är avslappnad, jag känner mig stark, jag har energi...«

Till sist är det bara att börja träna. Det första pappret med negativa tankar är vad du är medveten om, det är så du är van att tänka. Varje gång du börjar tänka negativt, ska du ta fram pappret och leta rätt på motsatsen. Den är förmodligen mer sann. Eller hur? Det här sättet att sortera tankar kan du använda också på andra saker du är rädd för eller vill ändra på.

Så till själva tävlingen. När du väl är där och känner att du blir rädd, tänk positivt på din rädsla. Det kanske låter konstigt, men om du ser rädsla som en fysiologisk reaktion som är menad att göra dig snabb, stark och kapabel att springa ifrån en otäck fiende så blir du påmind om de kraftreserver som lite rädsla kan frigöra. Tillåt dig själv att bli rädd, och om du blir det – spring ändå! Ju mer du tror att rädslan kommer att stoppa dig, desto räddare kommer du att vara för att bli rädd. Till slut kan det bli en riktigt ond cirkel. Men genom att bestämma dig för att du kan göra bra ifrån dig oavsett, blir du friare från oron att dina tankar och känslor ska förstöra för dig. Och därmed minskar du risken att så sker.

Kanske tycker du att det är motsägelsefullt att först träna på att tänka positivt och sedan ändå välkomna rädslan? Det är faktiskt inte så konstigt som det låter. I det första fallet innebär det att jag vill uppmuntra dig att helt enkelt träna på det som du ännu inte är så bra på eller är van vid, för att du ska bli bättre på det. Precis som när du tränar inför ett lopp rent fysiskt, bör du inkludera den här formen av tanketräning i ditt program. Det är roligare att träna och tävla med positiva tankar och lugna känslor om sig själv inombords.

Men hur det än är och hur duktig du (och alla andra) än blir på positivt tänkande, så kommer det att komma stunder då du blir rädd och orolig ändå. Ju mer vi försöker kontrollera bort en känsla, desto mer börjar den spöka i våra liv. Försök därför att springa fast du blir rädd och acceptera att så här blev det den här gången. Det går fler tåg.

Att arbeta med att förändra sina tankemönster går inte på en eftermiddag. Det tar ett tag innan de nya positiva (eller mer verklighetsförankrade) tankarna är lika lättillgängliga som de gamla, negativa. Kanske kommer du att upptäcka att du skulle behöva hjälp av en professionell samtalspartner för att komma igång på allvar. Då skulle jag rekommendera kognitiv beteendeterapi som jag tror är den terapiform som skulle passa dig bäst. Den används ofta i korta, målinriktade behandlingar.

Lycka till med tävlandet! Eva

Fler frågor!

Fråga vår Expertpanel

Jag vill tipsa en vän om den här artikel!