Eva Sanner |
PSYKOLOGI
Hur
träna karaktären?
Jag
skulle vilja fråga lite om ordet karaktär. Jag har efter många
års försök att träna och sköta mig kommit fram till att karaktär
är ett nyckelord, har man det så ordnar sig allt det andra.
Som du förstår så har jag inte så mycket av den varan själv.
Jag älskar att sätta ihop nya träningsprogram, och bestämma
att jag ska äta nyttigare i veckorna men efter någon vecka är
jag tillbaka i den vanliga lunken. Ett tag gick jag hos en personlig
tränare, och då höll det i sig någon månad, men det blev för
dyrt i det långa loppet.
Nu
undrar jag om det finns några kända sätt att träna upp sin karaktär
på? Det pratas mycket om att man kan styra sitt psyke, men det
handlar mest om elitidrottare som vill hoppa två centimeter
högre eller längre. Finns det några övningar för hur man håller
sina löften till sig själv? Tacksam för svar!
Lotta
i Västerås
Jag
tror att du kan känna dig bättre till mods genom att göra så
här:
Se
över dina mål – är de rimliga? Mål som inte är nåbara förvandlas
genast till misslyckanden. Unna dig själv att lyckas, genom
att tagga ner dig lite så att du inte knäcks i starten.
Var
lite snäll mot dig själv. Även om du bestämt dig för att börja
ett nytt liv, så är det inte så att du har tappat alla goda
föresatser bara för att du äter lite tokigt en dag eller hoppar
över ett träningspass. Du är fortfarande kvar på vägen mot bättre
hälsa.
Ta
en dag i taget, istället för att tänka på hela livet som ligger
framför dig med träning, smalkost och andra saker som är bra
men som du just nu tycker känns som stora krav.
Du
kan inte styra ditt psyke så att du inte tänker. Men du kan
välja vilka tankar du betraktar som sanna. Tänk inte att du
har dålig karaktär, utan istället att du gör något positivt
när du planerar och genomför förändringar i din livsstil. Tänk
att du tillför ditt liv något som är bra för dig.
Ha
inte bråttom. Starka muskler, smalare midja eller vad det nu
är du vill ha, kan inte komma fort. Det tar sin tid. Låt träning
och bra kost bli en välkommen del av din vardag, något du gör
för att koppla av och ha det skönt och inte en besk medicin
som du måste ta för att bli »snygg«.
Eva
Onödig
oro
Som
barn oroade jag mig för att mina kompisar skulle sluta tycka
om mig och inte vilja vara min vän längre. Jag bestämde mig
därför tidigt för att jag skulle bli oberoende av andra, och
alltid klara mig ensam. Utvecklade en fobi för att bli allvarligt
sjuk eftersom jag tänkte att »blir jag sjuk så kommer jag inte
att klara oberoendet från andra«.
Rädslan
tog sedan så småningom över hela mitt liv, och jag vågade till
slut inte ens gå ut. Hade svåra tvångstankar, som gick ut på
att jag för att inte bli sjuk var tvungen att oroa mig, inte
fick lov att göra saker jag tyckte om eller att må bra. Det
var som att leva i en fruktansvärd mardröm, där jag var blockerad
från alla andra känslor än ångest.
Fick
hjälp av en jättebra terapeut och mår i dag väldigt bra, men
när jag blir orolig hamnar jag i dessa tankar igen. Det är inte
längre sjukdom jag oroar mig för, i stället är jag rädd för
att min pojkvän ska sluta tycka om mig, eller att jag ska misslyckas
med karriären eller träningen.
I
dag vet jag hur ångesten fungerar. Samtidigt som jag blir orolig
känner jag att jag egentligen inte längre behöver systemet med
tvångstankarna. Men jag står inte ut med tanken på att jag ju
inte kan påverka vissa saker.
Visst
borde jag väl kunna lägga de tvångstankar jag fortfarande får
ibland, på hyllan för gott? Vill inte på nytt vända mig till
terapeut, utan känner att jag vill lösa detta på egen hand.
Tjej
på 25 år
Trots
att du skriver att du inte vill vända dig till en terapeut igen,
är det ändå det jag vill råda dig till. Det du beskriver är
en pressad livssituation där du ska klara dig själv, trots att
du är rädd och instabil. Varför måste du det?
I
en terapeutisk relation har du möjlighet att få undersöka vad
beroende egentligen innebär för dig, vad rädslan att misslyckas
betyder och vad övergivenheten djupast handlar om. Du kan även
få uppleva en situation där en annan person finns där för dig,
vad som än händer.
Av
någon anledning drar jag slutsatsen att du tidigare har gått
i kognitiv beteendeterapi (används ofta vid fobier) och skulle
därför vilja föreslå någon annan form den här gången, kanske
terapi på psykodynamisk grund eller psykosyntes, en metod som
också kan inkludera den existentiella aspekten av övergivenhet
och beroende.
Du
kan förstås ha flera skäl att inte vilja gå i terapi en gång
till – det kostar pengar och tar tid. Om du avstår och går vidare
själv, får du på egen hand använda det du lärde dig i terapin.
Ibland
kan det hjälpa att skriva ned de ångestladdade tankarna på ett
papper och också skriva ned deras motsatser: »Jag kommer att
fortsätta min relation med min pojkvän. Jag är kompetent och
kan lära mig av misslyckanden. « Det är du som väljer vilja
tankar som du låter få makt över dig. Genom att påminna dig
de positiva tankarna, ger du de negativa, skrämmande tankarna
mindre energi.
Till
sist: vi är alla beroende av andra och relationer handlar om
att våga bli beroende av den man älskar, trots att den andre
kan välja att lämna en. Livet är för kort att bara ägnas åt
att försöka kontrollera och bemästra sådant som faktiskt hör
tillvaron till. Vi behöver släppa taget ibland och våga lita
på att någon håller om oss. Ensam är inte stark – bara ensam.
Eva
Fler
frågor!
Fråga
vår Expertpanel
