Lätt att vara bög i aerobicsvärlden

Aerobics har ett gammalt segt rykte om sig att vara en träningsform för »brudar och bögar«. Och visst är det klent med heterosexuella killar på klasserna, även om de blivit fler på senare år.
Är detta rena tillfälligheter, eller finns det en förklaring?

Text: Marie Kjellnäs
Illustration: Janetta Nyberg

Det är lördagen den 2 augusti 2003. Bögar, flator, bisexuella, transpersoner och heterosexuella sympatisörer tågar genom Stockholms gator. Vissa i fantasifulla galakreationer med glitter och fjädrar, andra i jeans och tröja.

Stämningen är uppsluppen; en mix av gemenskap, glädje, humor och stolthet.

Öppen miljö på gymmet
Den årliga Pridefestivalen är ett av många tecken på att homosexuella tillåts och vågar ta utrymme i dagens Sverige. Samtidigt vet vi att en hel del bögar och flator döljer sin läggning, av rädsla för de fördomar som fortfarande lever kvar i många miljöer.

Jimmy Myhrinder, 31, kom ut som homosexuell 1994. Han hade just flyttat från Linköping till Stockholm för att utbilda sig till yrkesdansare, och extraknäckte som aerobicsinstruktör på World Class.

– Det är ju lättare att våga vara sig själv om man befinner sig i en öppen miljö. Här i Stockholm fanns andra som jag – och på Balettakademin var det snarare förvånande om någon kille var hetero!

Vill du läsa hela artikeln, köp senaste numret i handeln, eller boka din prenumeration så får du tidningen från och med nästa nummer.