Eva Sanner |
PSYKOLOGI
»Jag
blev mobbad i 14 år«
Jag
är en tjej på 21 år. Jag väger 93 kg, och är 163 cm lång. Jag
VET att jag väger för mycket, men jag har även en hel del muskler
sedan jag var simmare några år. Har haft skador i mina båda
knän och är ännu inte helt frisk.
Jag
har nyligen börjar träna igen, och fått hjälp med grunden. Jag
tränar nästan varje vardag, cirka 1–2 timmar före plugget. Jag
försöker också äta bättre, men det är svårt.
Jag
har blivit utsatt för mobbning i över 14 år av mitt liv, för
att jag är tjock, fet och anser själv att jag är detta. Även
blivit misshandlad, men det hör kanske inte hit. Men det är
dock tack vare detta jag är den jag är i dag. En rätt osäker
person i mitt inre, men tuff i mitt yttre. Jag ger inte upp,
men jag behöver tid att inse att jag verkligen vill något. Och
nu är det så att jag VILL detta.
Jag
VILL förlora fett, vill lära mig att äta bättre. Vill bli nöjd
med min kropp, med mig själv som person. Men jag vet inte vart
eller till vem jag skall vända mig. Jag får inget stöd hemma,
så därför skriver jag till er och ber om hjälp.
Malin
Grattis
till ditt beslut att gå ner i vikt! Jag förstår av ditt brev
att detta är viktigt för dig, och du kommer säkert att nå ditt
mål förr eller senare. Hur lång tid det tar beror på flera saker.
Att du tränar styrketräning gör att du ökar din muskelmassa,
vilket gör att du förbränner mer energi, det vill säga din ämnesomsättning
ökar. Men eftersom du har så pass mycket övervikt nu, behöver
du förstås också göra förändringar i din kost. Genom att kontakta
din vårdcentral tror jag att du kan få kontakt med, eller tips
om, en dietist som kan hjälpa dig med ett kostprogram.
Det
finns som du vet inga snabba sätt att bli av med övervikt. Det
har sannolikt tagit ett tag för dig att samla på dig dina extra
kilon och det tar en viss tid innan du blir av med dem, hur
»rätt« du än beter dig.
En
sak som är viktig när du gör förändringar av det här slaget
är hur du ser på dig själv. Du skriver att du drabbats av både
mobbning och misshandel. Dessa händelser har skadat din självbild
och du behöver sannolikt professionell hjälp av psykolog eller
psykoterapeut för att bygga upp din självkänsla igen. På så
sätt kan du undvika att du i framtiden hamnar i situationer
där andra människor kränker dig och dina gränser.
Viktnedgången
är bra för din hälsa och för att du ska orka med att göra roliga
saker och njuta av livet utan alla sjukdomar som följer med
stor övervikt. Men du skriver att du vill bli smal för att tycka
bättre om dig själv. Sanningen är att du duger, hur tjock du
än är! Du behöver lära dig att tycka om dig själv som du är,
oavsett hur du lyckas med viktminskningen. Istället för att
tänka att du ska bli smal för att bli nöjd med dig själv som
person, kan du tänka att du faktiskt tycker om dig själv tillräckligt
för att unna dig en god hälsa och en stark, frisk kropp utan
stor övervikt. Det blir lite skillnad – eller hur?
Eva
Min
kompis är kroppsfixerad
Jag
tränar tillsammans med en kompis. Vi kommer verkligen bra överens,
men det är en sak som stör mig. Trots att hennes kropp är jättefin
och vältränad så pratar hon hela tiden om hur tjock hon är,
och att hon måste få plattare mage, smalare lår och så vidare.
Jag väger typ åtta kilo mer än hon, och vi är lika långa – så
om någon skulle behöva bli smalare så är det väl jag! Hon är
helt fixerad, och det gör det svårt att umgås.
Säger
hon allt det här för att hon vill höra att hon är snygg, eller?
Det känns lite jobbigt att behöva säga det hundra gånger om
dagen. Till slut får man väl själv komplex. Kan man säga att
hon har någon sorts ätstörning, eller är det här normalt?
Kan
jag säga till henne att jag inte vill höra på mer skitsnack
om hennes vikt – eller borde jag vara lite psykolog? Jag vill
inte vara en dålig kompis, men samtidigt inte må dåligt själv.
Helene
Egentligen
spelar det ingen roll om din kompis har en ätstörning eller
inte (fast du skriver inte någonting om vad hon äter/inte äter,
så det låter mer som en kroppsfixering). Det som har betydelse
är hur hennes beteende påverkar er kompisrelation. Om det är
jobbigt för dig att prata om detta om och om igen, så vore det
kanske en bra idé att tala med henne om det.
Vad
du inte behöver säga är att hon snackar skit eller att hon är
fixerad. Däremot kan du berätta att det är tröttsamt för dig
att lyssna och att det inte är roligt för dig att umgås med
henne när hon hela tiden talar om sin kropp. Du kan också säga
att du ibland blir ledsen, eftersom du ju väger mer än hon och
hennes prat också kan tolkas som om hon tycker du väger för
mycket. Din kompis är kanske inte själv medveten om hur ofta
hon tar upp det här ämnet. Om du talar om det för henne kan
hon bli uppmärksam på sitt beteende och börja reflektera över
vad det beror på.
Att
vara fixerad vid sin kropp (eller vid något annat) är ett tvångsmässigt
beteende som ofta har samband med någon typ av ångest eller
kontrollbehov. Genom att om och om igen få bekräftelse på att
kroppen är ok, känns det som att tillvaron är under kontroll
och inte så farlig och kaotisk.
Trots
detta är det inte meningen att människor runt omkring en person
måste delta i fixeringen. Du har rätt att kunna umgås med din
kompis på lika villkor. Ibland är det svårt att vara ärlig när
det gäller obekväma sanningar. Men faktum är att vi ofta hjälper
andra, när vi berättar vad vi verkligen känner och tänker. Genom
att du är öppen om dina reaktioner får din vän en viktig feedback
som kan hjälpa henne att antingen förändra sitt beteende, eller
att söka professionell hjälp.
Eva
Fler
frågor!
Fråga
vår Expertpanel
