Mental träning fungerar inte!

Det började som en känsla – något var inte som det brukade, men vad var något? Allt kändes definitivt inte som det skulle. Oro, sämre kondis, minskade träningsvikter, trött - sjukligt trött - men trots det gick det inte att sova. Koncentration, finmotorik, balans – you name it – allt ner på läge halvfart. Smärtor överallt – hela tiden. Vad händer?

Kämpa, kämpa varje dag. Kämpa för att komma upp på morgonen, för att komma iväg till jobbet, för att orka diska, för att svara i telefonen. Kraftsamling för att ta itu med alla de utmaningar som numer var problem. En utmaning/ett problem kändes som en driva och bara att lyssna av meddelandena på svararen kändes som att hugga ner ett isberg med en tesked.

Maskhållning! Ingen får märka hur det står till. Glad, pigg och alltid på tårna – alltid på väg mot nya utmaningar…

Så kommer beskedet; Big C har slagit till! Stefan Sauks intensiva ansikte flimrar framför ögonen – ”God dag, mitt namn är Cancer.”…

Reaktionen på ett sånt besked är troligen aldrig det samma för två olika personer – sorg, ilska, förnekelse, chock, skratt – alla är reaktioner som i sitt sammanhang kan verka mer eller mindre ologiska, men icke desto mindre ”normala”. Reaktionen i det här fallet blev ungefär ”nu jävlar är det krig!” och ”ingen ska behöva veta”. Båda reaktionerna är i sig normala, men ack så dysfunktionella!

Efter ett drygt halvår i den sekretessbelagda stridszonen kommer insikten – det här går inte längre! Fienden är övermäktig om förstärkning inte anländer bums. Att gå på hörntänderna må vara bra i vissa idrottssituationer, men kanske inte så lämpligt i en livskris. Att köra ”ensam-är-stark-racet” ser kanske väldigt bra ut på film med rätt person i rollen, men i verkliga livet, där det inte går att klippa och redigera, blir det mest platt och är inget som hjälper dig igenom det jobbiga. Dessutom är det inte helt schysst mot släkt och vänner – de vill ju också få finnas och hjälpa till. Otroligt egentligen så många det finns som vill så väl. Var det lika tydligt förut?

Alla typer av träning, dieter, mentala tekniker med mera har sin begränsade användnings-nisch. Det gäller alltså att använda rätt sak i rätt tid, på rätt plats och inte ha en övertro på någon av dem. Att vara bra fysiskt tränad är ingen nackdel för att orka ta sig fram till andra sidan, men just i situationen är litenheten och känslan av svaghet säkert lika påtaglig som för vilken soffpotatis som helst. Mental träning och mentala tekniker har varit till stor hjälp för att åtminstone hjälpligt hantera Big C – frågan är hur det skulle gått annars – men är inget som kan fungera för sig själv och absolut ingen garanti för att orka ända fram. Mental träning kan i bästa fall skapa en plattform att bygga helheten på – men det är inte så illa då det ofta är en stabil plattform som saknas när vi bygger snygga monument.

Getfit, som består av Janpeter och Ulrika Sangborn, jobbar med psykisk och fysisk prestationsutveckling. Mer information om deras verksamhet kan du hitta på www.getfit.se.