Eva Sanner

Psykologi

Hur blir jag av med tvångstankarna?
Hej Eva!
Jag har fått en konstig tanke i huvudet som jag inte blir av med. Jag inbillar mig att jag kommer att kräkas om jag äter mat ute på en restaurang eller fikar på ett kafé. Tanken är så stark att jag isolerat mig helt och aldrig äter tillsammans med någon annan människa. Jag är inte anorektiker eller bulimiker – det går hur bra som helst att äta när jag är ensam hemma. Ibland kan dock de där tankarna komma om jag just har ätit och sedan går ut bland folk. Jag går till exempel upp klockan 06.00 och äter frukost, för att hinna smälta maten innan jag går till skolan. Väl i skolan äter jag aldrig tillsammans med mina kurskompisar, utan har med mig en macka som jag äter för mig själv. I bland händer det att jag skippar en föreläsning av rädsla för att kräkas mitt i alltihop. Jag förstår ju att det är en fix idé, och innerst inne tror jag inte att jag kommer att kräkas. Men ibland känns det så verkligt.

HJÄLP!/S.

Kära S.
Vi människor fungerar ju tyvärr så att vi tänker tankar som kan vara hur befängda som helst – men vi beter oss som om de vore sanna. Tankarna för med sig känslor så att vi kan tala om rädda tankar, arga tankar eller sorgsna tankar. Hur vi tänker påverkar hur vi mår och hur vi ser på oss själva och vårt liv. Att ha den här typen av återkommande tankar som man inte kan bli av med är vanligare än många tror. Somliga är rädda för att kräkas, andra för att åka pendeltåg eller för att åka hiss. Många gånger är det frestande att undvika situationer som man vet kan göra en rädd. Det kan förstås kännas skönt att inte behöva konfronteras med det man är rädd för.

Men tyvärr är det så att det sällan är någon lösning att försöka kringgå sin rädsla. Ofta dyker det istället upp nya saker man är rädd för. Man kan komma att upptäcka att hela ens liv börjar handla om att undvika obehagliga känslor. Livet blir plötsligt väldigt krångligt! Det du sitter fast i är ett tankemönster som kan tyckas ha sitt eget liv. Tankarna på att kräkas har säkert sällskap av andra tankar, till exempel att de andra kommer att tycka att du är äcklig om det skulle hända, att du aldrig mer kan gå till skolan och så vidare. Genom att skriva ner dessa tankar på ena halvan av ett papper kan du fundera över vilka deras motsatser är, till exempel: »jag kommer att smälta maten i lugn och ro« eller »det gick bra igår och det går säkert bra idag också« eller »min mage fungerar utmärkt och det ska bli roligt att äta lunch med de andra.«

Målet med att skriva ner tankarna är att du ska bli medveten om att det är dina tankar som skrämmer dig och att du kan välja att tänka andra tankar som har en annan innebörd. Vi reagerar på det vi tänker som om det vore sant, också när vi vet att så inte är fallet. Genom att dagligen träna på detta så kan du med tiden förbättra dina chanser att hamna i det positiva »tankelägret«, istället för det negativa och hotfulla. Det kan hända att du behöver hjälp med detta och då skulle jag rekommendera en terapeut med utbildning i kognitiv beteendeterapi. Den metoden passar bra att arbeta med rädslor av det slag som du har och resultatet blir ofta bra.

Eva

Min flickvän är för kroppsfixerad
Hej Eva!
Min flickvän är helt fixerad vid sin kropp, och tränar som en galning. På kvällarna gråter hon för att hon har »valkar«, men sanningen är att hon är jättevältränad. När vi träffades för drygt ett år sedan hade hon magrutor och åt knappt någonting, men det har blivit lite bättre nu. Hon är 167 centimeter lång och väger runt 60 kilo. Jag tycker att hennes kropp har blivit finare och mer kvinnlig, men hon tror mig inte när jag säger det. Det är jobbigt att trösta hela tiden och att inte bli trodd. Det är ju henne jag älskar, inte magrutorna. Jag har frågat olika personer, som en kurator och en tjej som haft anorexi, vad jag ska göra för att hon ska må bättre, men jag känner mig fortfarande villrådig.

Bamse

Kära Bamse!
Det är svårt att stå bredvid och känna att den man älskar är så missnöjd och olycklig. Och även smärtsamt att inte bli trodd när man försöker trösta och muntra upp. Du beskriver att din flickvän är fixerad vid sin kropp och det låter onekligen så. För dig har det blivit lite bättre i och med att hon har gått upp något i vikt, men för henne är det tvärtom så att hon känner sig fulare och fetare. Det främsta rådet jag vill ge är egentligen att du ska göra så lite som möjligt. Det innebär inte att du inte ska bry dig om henne eller lyssna på henne. Men även om hon gråter och är ledsen, så är det inte din sak att försöka bryta hennes fixering vid kropp, träning och vikt.

Jag skulle till och med vilja säga att det är ett hopplöst uppdrag. Ju mer du går in för att trösta och övertyga henne om att allt är bra och att du älskar henne som hon är, desto mindre kommer hon att ändra sitt destruktiva mönster. Det bästa du kan göra är egentligen att vara ärlig – också om vad du känner av hjälplöshet och villrådighet. Berätta att du älskar henne som hon är och att hennes fixering är smärtsam också för dig, när hon inte tror på dig. Berätta att du är så desperat att du till och med satt dig ner och skrivit till den här spalten. Är det riktigt illa så be henne att söka hjälp hos psykolog eller kurator för sina problem. Det gäller att se upp med att som anhörig dras in i den negativa spiral som de återkommande tankarna på vikt och kropp utgör.

Just nu låter det faktiskt som om du blir lite intrasslad i hennes situation. Gör hon däremot något för att åstadkomma en förändring – visa ditt stöd för den förändringen! I relationer blir det ofta så att vi försöker lösa problem åt den andre eller förändra honom eller henne. Men även om två som älskar varandra naturligtvis kan hjälpa och stödja varandra, så kan vi faktiskt inte göra förändringar ÅT varandra. Att inse att man är fixerad vid sin kropp på ett sätt som skapar smärta för både en själv och andra är ett stort steg. Men det är nödvändigt för att en förändring ska kunna ske. Din flickvän måste ta det steget själv – medan du älskar henne precis så som hon är, både med den kropp hon har och med sina tankar om den kroppen.

Lycka till!/Eva

Fler frågor!

Fråga vår Expertpanel

Jag vill tipsa en vän om den här sidan!